Öneslussen



Genom att förena två sjöar skapar vi en framtid mitt i landsbygden!

Historik

Önnekvarn, en by mellan sjöarna Bolmen och Unnen, är i ett historiskt perspektiv känt sedan århundraden tillbaka. Läget skapade förutsättning för kommunikation via nämnda sjöar och via Lagan till Kattegatt. Läget var alltså väl skyddat för fientliga angrepp och här kunde befolkningen leva i lugn och ro och försörja sig på jordbruk, fiske och jakt. Flera fynd och fornminnen bekräftar detta och inte minst gravfältet Bedja rör några kilometer från Önnekvarn, bevisar att området mellan Bolmen och Unnen varit bebott sedan århundraden, ja till och med sedan tusentals år.

Varifrån kommer då ortnamnet Önnekvarn? Syftar det på någon ö i Unnen eller i Bolmen eller vad? Närmaste ön i Bolmen kallas lilla Amerika och har under de senaste århundradena inte haft någon språklig anknytning till Önnekvarn. Nej enligt språkforskarna betyder Önne rätt och slätt vatten och lär komma från det isländska ordet aun, vilket är lika med vatten. Senare försvenskat till Önne. Rätt eller fel eller kanske bara en gissning om jag minns rätt och har stavat rätt till aun. När det sedan byggdes en kvarn i Önne, fick byn heta Önnekvarn.

Eftersom länsgränsen skär rakt genom byn, var det till Odensjö kyrka de som bodde i den södra delen av byn färdades vid kyrkobesök och till Unnaryd för dem som bodde i den norra delen. För den frireligiösa delen svarade pingstvännerna som öppnade en predikolokal i den gamla ångbåtsförarefastigheten Lindesborg på 1930-talet.



Verksamhet i Önnekvarn och Önnekvarns gård.

I sydöstra delen av S.Unnaryds socken mellan sjöarna Bolmen och Unnen växte gården Önnekvarn fram. Den södra gränsen blev lika med gränsen till Kronobergs län och sockengränsen till Odensjö. Gården omfattade i huvudsak jordbruk och det var först i mitten av 1800-talet som verksamheten började utvecklas. Det var släkten Palm som i Önnekvarn såg möjligheterna till utveckling. Först att etablera sig var Per Palm född i Rotabo 1805 och gift med Maria Kristina Johansdotter från Gassbo. Efter att ha varit bosatta i Småöja några år och senare ett par år i Vallsnäs flyttade familjen till Önnekvarn år 1837. Där föddes sonen Anders Johan den 30 augusti 1842 som nr. 4 i syskonskaran och blev den som senare kom att ta över Önnekvarns gård. Under Per Palms tid började en förnyelse av Önnekvarns gård. Redan i början av 1840 talet uppfördes den herrgårdsliknande byggnad som ännu idag finns kvar, med i stort sett samma oförändrade exteriör och interiör.

Med herrgården som bas fortsatte patron Per Palm en upprustning av övriga, då befintliga verksamheter på gården. För att få en mera ståndsmässig och tidsenlig stil på gården förnyades trädgårdsanläggningen med anknytning till den då utbyggda forsen med några meters fallhöjd i ån mellan sjöarna Unnen och Bolmen. Mellan strömkanalerna till kvarn och såg anlades en statusfylld trädgård med strömparterr, stilfullt planterad med blommor och växter. Från Unnensidan grävdes en kanal fram till en av gårdens ekonomibyggnader med förlängning fram till kvarnen. Den sålunda av kanalen inneslutna delen av trädgården kallades Logården och försågs också med planteringar. Att man döpte dessa delar till strömparterren respektive Logården, tyder på att man hade en viss förkärlek till den kungliga huvudstaden.

Den stora gårdsplanen mellan boningshuset och ekonomibyggnaden genomskars av vägen mellan Unnaryd och Odensjö. Den del av tomtmarken som låg närmast bostadsbyggnaden fick också en trädgårdsliknande karaktär med stora vårdträd som nu mer eller mindre skattat åt förgängelsen. Per Palm avled 1865 och efter något år övertogs gården och övriga verksamheter av sonen Anders Johan som tidigare nämnts.

Anders Johan fortsatte uppbyggnaden och utvecklingen av Önnekvarns gård. 1866 gifte han sig med Ingrid Larsson från Öred i Skåne. Hon dog 1894 och efter hennes död gifte Anders Johan om sig med Hanna Kjellman från Strömhult. Som nr 4 i första giftets syskonskara kom Anna Teresia född den 19/2 1874 och senare gift med Axel Pettersson från Karsnäs. Axel var anställd på gården och blev senare ägare till densamma. Anna Teresia och Axel fick fyra barn, Hildur, Ottil, Allan och Ingrid. Allans son Anders har idag sitt barndomshem, huset sydväst om kanalen, som sommarstuga och Hildurs dotter Zita har huset som tidigare var mejeri, som sommarstuga. Det är endast Margareta och Kent Johansson som idag är åretruntboende i Önnekvarn.

Under årens lopp på 18-1900 talet har en mängd verksamheter varit knutna till Önnekvarns gård. Av dessa kan förutom jordbruksdriften nämnas, vadmalsstamp, färgeri, kvarn, sågverk, smedja, mejeri, elkraftstation, skomakeri, tilläggsplats för ångbåtarna och dessutom fanns en dansbana i bokbacken strax söder om byn.

Så sent som under 1950-talet var det öppen odlingsmark runt hela byn. T.ex. var det åkrar ängar och betesmark hela vägen ner till Bolmen i öster. Där kunde man se kor och hästar som gick och betade. Man hade namn på varje åkerbit, som till exempel en som kallades Pielipen och en annan Drängagråten.

Det var ju på den tiden många som gick på luffen. Önnekvarns gård var då ett populärt ställe för övernattning. Man fick ligga i ett uthus som på den tiden fanns på gården och ingen fick lämna gården utan att ha fått sig en rejäl frukost som serverades i köket, innan man vandrade vidare.

Ett minne som ofta trängde fram hos Hildur var resorna till Julottan. Redan tidigt på Julaftonskvällen skulle då skinnfällarna plockas fram och bredas ut på golvet framför kakelugnarna. Man hade inte mindre än 11 kakelugnar i det stora huset. Sedan satt man varmt och gott i släden vid färden till Julotta i Unnaryds kyrka. Sedan blev det ju naturligtvis tävling om att komma hem först, för att på så sätt få skörden bärgad först.(Enligt folktro!) De som bodde i norra delen av byn, d.v.s. Önnekvarns gård gick i skolan i Sävsås, c:a 1 mil bort mot Unnaryd. Man gick i skolan varannan dag och det var ofta tufft att ta sig den långa vägen till och från skolan. Var det riktigt mycket snö, skickades dock för det mesta en dräng med häst och kälke för att hjälpa barnen hem. Man skötte även ofta om äldrevården i hemmet. Hildur har berättat hur hennes farfar de sista åren var sängliggande på andra våning och kunde inte gå ner. Om han ville något, slog han sin käpp i golvet som signal på att det t.ex. var dags för besök på pottan. Hildurs mor Anna Terese dog bara 1 månad efter att Ingrid fötts. Det var då inte lätt för Axel att bli lämnad med fyra små barn, Hildur var äldst och hon var bara 9 år. Då anställdes en husmor och barnflicka som hette Anna. Hon blev som en mor för barnen.

Vägen från Unnaryd gick genom en allé. På bilden ses Allan i Önne. Här passerar gamla vägen kvarnen. Till vänster såget och rakt fram Kent och Anders hus.